Hej hej.
Jag vill bara påpeka att jag är dum i huvet.
Så det så.
Sa till Rasmus det jag har tänkt att säga till honom idag.
Har ju gått runt och finslipat det jag skulle säga i två dagar nu.
Vaknar på morgonen och repeterar det jag ska säga innan jag somnar oxå.
Så idag, när det bara var Jag, Ragnar, Nellie, Emma och Rasmus, så satte jag mig bredvid honom och sa det.
Nej, jag sa inte att jag fucking älskar honom och all jävla skit och bajs som sker och att jag blir så ledsen när jag märker att han glömmer bort hur han har spenderat tiden med mig medans jag kommer ihåg varenda fucking detalj och är så mentalt efterbliven så jag inte ens fattar att det är samma Rasmus Storkamp som jag gillade förut än vad jag gillar nu. Suck.
Han klappade mig på huvet och gav mig en kram.
Efter ett tag sa han att han tyckte det var modigt att säga att jag gillaDE honom förut till honom face to face.
För jag e ju som vanligt en dum ljugapa.
Och ja, jag skriver det eftersom jag vet att han inte kommer läsa det.
ÅH!!!
Jag hatar det här.
Alla "bra" stunder som jag kommer ihåg med Rasmus kommer han inte ihåg.
Jag hatar att tänka på honom.
Rasmus, Rasmus, Rasmus, Rasmus, RASMUS!!!!!!!
Jag önskar jag aldrig hade träffat honom.
Eller jo, om jag inte hade träffat honom skulle inte Ragnar o Sebbe va tsm nu.
Jag önskar att han inte skulle varit så snäll mot mig.
Snälla, skjut mig.
Det blev ju inte bättre av att precis när Sebbe och Ragnar lämnar mig på tuben så kommer en fullis fram och säger:

"Hej. Var bor du?"
"Det behöver inte du veta."
"VA!?"
"Jag sa att du ska skita i var jag bor för du har inget med saken att göra."
"Men jag gillar dig."
"Vad trevligt, men jag gillar inte dig."
"Asså, du är ju fett ful, du är ful och äcklig! Asså du är jätte äcklig och ful. Och om du nånsin får en pojkvän kommer han oxå va äcklig. *granskar mig kropp med blicken* och tjock är du oxå. *går mot dörrarna* (mummel) äcklig, ful.. (mummel) MEN JAG GILLAR DIG ÄNDÅ! Fast du är ful och äcklig. Men ingen annan kommer gilla dig, nej det kommer dem inte. *spottar mot mitt håll* *går av* FUCK YOU! *går iväg*"

Det är ju trevligt.
Jag kände genast när tunnelbanan åkte hur tårarna sved bakom ögonlocken.
Jag kollade bak och såg att det fanns människor i vagnen.
Så jag höll emot att börja gråta IGEN.
Jag grät ju innan oxå.
I stan så såg folk att jag mådde piss så efter ett tag när Nellie gav mig en kram så kände jag genast hur tårarna rann.
Jag försökte stå emot men det har blivit för mycket för mig de senaste dagarna.
Känner ju mig så jätte super duper skit cp bajs mycket älskad............inte.
USCH.. jag vill dö.
Efter den snälla mannen är det ännu svårare för mig att äta.
Så fort jag tänker på mat så kommer hans snälla kommentarer upp i huvet.
Baaaaaaaaaaaaajs.

Jag vill låsa in mig på mitt rum och ALDRIG ALDRIG ALDRIG ALDRIG mer gå ut.
Ute finns det människor.
Dem sårar dig.
Tillslut, dör du.


Hej då.
// Cookie, som e efterbliven